Äventyret – del 1

En dag när Oj Ploj satt i trädgården och drack saft som hans mamma hade blandat och åt bullar som hans pappa hade bakat, kom en zebra fram till hans bord.

– Oj! Det är ju Zebra Zooie! sa Oj Ploj. Hej på dig!

– Hej Oj Ploj, sa Zebra Zooie. Jag är på permission.

Sedan satt de och pratade i flera timmar.

– Nej nu får det räcka, sa Zebra Zooie. Jag måste ut och rädda världen.

– Från vadå? sade Oj Ploj.

– Från alla pratkvarnar. De kommer hit och trasslar till allting. Jag måste gå och tala dem tillrätta.

– Inte kan väl du göra det! Du är ju en zebra, och det är bara jag som förstår vad du säger.

Då blev Zebra Zooie ledsen och började gråta. Stora tårar rann nedför hans mule.

– Oj! sa Oj Ploj. Du ska inte bli ledsen. Jag följer med och pratar åt dig. Och då kan vi åka i min mammas traktor.

Då blev Zebra Zooie glad.

– Då kör vi, ropade Oj Ploj, och så gick de till garaget, hoppade upp på traktorn och brummade iväg.

Del 2 – Klicka här