Äventyret – del 3

Oj Ploj och Zebra Zooie åkte vidare i sin traktor. Plötsligt körde de på något hårt och liberalt. Oj Ploj och Zebra Zooie hoppade ner från traktor för att se efter vad det var.

De hade kört på en pratkvarn, en som var lite mindre än den som de träffade på innan.

– Är du också en nej-nubbilur? frågade Oj Ploj.

– Ja, sa pratkvarnen, fast jag är egentligen en ja-joxiflink. Ser du min knapp? Där står det JA, förstår du,

– Gjorde det ont när vi körde på dig? frågade Oj Ploj.

– Ja, sa ja-joxiflinken, fast det känns inte alls. Jag tänker på andra viktiga saker som E-Äm-U och penningpolitiken i stället.

– Vad konstigt den där typen pratar, sa Zebra Zooie. Säger ja hela tiden. Ska vi inte leka släpleken tillsammans?

– Oj, sa Oj Ploj. Jag ska ta och fråga. Du ja-joxiflinken, vill du leka släpleken med oss?

– Ja, sa ja-joxiflinken, fast egentligen vill jag nog inte det.

– Men du vill alltså? sa Oj Ploj.

– Jaaaa... sa ja-joxiflinken olyckligt.

– Okej, då leker vi nu! sa Oj Ploj.

Oj Ploj band fast ja-joxiflinken i Zebra Zooies svans, och satte sig själv som en cowboy på Zebra Zooies rygg. Sen red de omkring på åkern i flera timmar.

– JA! JA! ropade ja-joxiflinken, som släpades på marken och fick fler och fler blåmärken.

Varje gång ja-joxiflinken ropade JA, ökade Zebra Zooie farten.

Till slut dunsande ja-joxiflinken in i en kaktus.

– Oj! ropade ja-joxiflinken.

Zebra Zooie stannade och gnäggade skadeglatt. Oj Ploj fnissade och knöt loss ja-joxiflinken.

– Ni har lärt mig någonting idag, sa ja-joxiflinken. Det är bättre att säga oj än att säga ja.

Ja-joxiflinken kramade om de båda vännerna och haltade därifrån, smått ojande sig.

Del 4 – Klicka här